"Att smida järn- och kopparlegeringar är mitt sätt att utforska den mänskliga belägenheten. I kraften mellan hammaren och städet binder jag samman inre och yttre världar. Resultaten refererar såväl till det konkret mänskliga som till det ogripbara eller sakrala” säger metallkonstnären Daniel Strandow.
I sina skulpturer blandar han modernt stål med återbrukat lancashirejärn funnet i trakten.
”Det är fint att kunna ta gammalt lokalt material och väva in det i mina skulpturer.
Lancashiremetoden användes förr i tiden för att utvinna järn ur malm. Den krävde inte så höga temperaturer som dagens metoder, och gav ett gråare järn med fiberaktig och träliknande struktur. Genom att blanda och smida ihop olika sorters järn kan man få fram damascusstål (även kallat damaststål och mönstervällt stål) med vackra mönster i ytan.
I sin utställning visar Daniel Strandow utöver människor och kärl i damascusstål även kärl i bronslera (bronspulver med bindemedel). När man hettar upp föremålen och bronset sintrar, dvs smälter ihop, uppstår sprickor i godset.
”Mönster, fraktaler och sprickbildningar intresserar mig” förklarar han.
Temat för Daniel Strandows skulpturer är dock oftast människan.
”Jag har ända sedan jag var liten varit intresserad av att teckna människor” berättar han.
Men vägen till att bli konstnär och smed var lång. Hans far är målare och skulptör, och Daniel Strandow förstod snabbt att livet som konstnär kan vara svårt, inte minst ekonomiskt. Så han började istället undersöka människan som freds- och konfliktforskare i Uppsala. Där fick han möjligheten att jobba på flera tongivande och ofta internationella projekt. Efter en intensiv och utmattande tid blev splittringen mellan forskningen och drivet att skapa för stor. Det fick honom att tänka om och byta bana.
”Vi är urgamla varelser som nu ska anpassa oss till modern teknologi. Men våra kroppar är inte gjorda för att sitta framför en skärm hela dagarna. Ytterst handlar det om vilka vi är som människor. När vi lägger så mycket tid på att scrolla med bara fingertopparna kommer vi tappa vår förmåga att använda resten av kroppen. Jag är intresserad av vad som händer när vi lämnar över så mycket av vår kreativa drift till en sorts artificiella tvillingar, som mer och mer ersätter vår fantasiförmåga."
Daniel Strandow (född 1979) är bosatt i Dals Långed och har sin arbetsplats i grannbyn Fengersfors, som en del av konstnärskooperativet Not Quite. Han tog sin masterexamen i metallhantverk på HDK Steneby 2022, men har också en doktorsexamen i freds och konfliktforskning från Uppsala Universitet 2014. Han har deltagit i utställningar i både Sverige och utomlands, och har utfört uppdrag för bl a Bengtsfors kommun.
Se även www.strandow.com och www.instagram.com/danielstrandow
Bilderna:
”Memento Corpus” (man). Järnsmide. Naturlig storlek (ca 60 cm hög). Foto: Daniel Strandow.
”Memento Corpus” (kvinna). Järnsmide. Naturlig storlek (ca 70 cm hög). Foto: Daniel Strandow.
”Skyn”. Antikt järn och modernt stål (15N20), vällning och drivning. Naturlig storlek (ca 20 cm hög). Foto: Daniel Strandow.
”Jord”. Smidd stålplåt. Höjd 18 cm. Foto: Daniel Strandow.
