Hem » Galleri » ”Black beauty, pretty in white”

”Black beauty, pretty in white”

Keramikern Magdalena Nilsson kombinerar obehag och hotfullhet med skönhet.

Kaleidos stipendiat ställer ut 4 - 26 mars 2006

Sedan 2002 delar Kaleido varje år ut ett stipendium för att bana väg för det nya inom konsthantverket och för att ge det nya konsthantverket en god start och en plats att visa sig. Berättigade att söka är alla som är under utbildning på en eftergymnasial konst-/konsthantverks-/design-skola eller som utexaminerades från en sådan för högst tre år sedan.

Årets Kaleidostipendiat heter Magdalena Nilsson. Juryn har denna gång bestått av två representanter från Kaleido samt Christina Wiklund, intendent på Röhsska museet för design och konsthantverk i Göteborg. Juryns motivering är följande: ”Magdalena Nilsson tilldelas Kaleidos stipendium för sin förmåga att förena hantverket med lusten att berätta. De föremål hon bl.a. visat för ett tydligt samtal bakåt, ett samtal med vanliga saker i ett vanligt hem. Hon har även arbetat med t.ex. organiska former och avgjutningar på former från naturen. Magdalena Nilsson jobbar konceptuellt med stor hantverksskicklighet och formkänsla. Hennes idéer känns mogna och genomtänkta.”

Magdalena Nilsson är född 1979 i Kungslena i Västergötland och bor nu i Stockholm sedan sju år tillbaka. Hon tog sin magisterexamen våren 2005 på Konstfacks linje för keramik och glas.

I sin stipendieutställning, som hon kallar ”Black beauty, pretty in white”, har Magdalena Nilsson valt att visa verk ur sina två senaste projekt. Dels avgjutningar av inälvor som hon skapat karaffer, ljusstakar mm av, dels svarta lampor inspirerade av oljedroppar.

Med sina inälvsavgjutningar vill hon försöka överföra det orena och oanvändbara, det blodiga och mjuka till något exakt, kliniskt, vitt och rent: ”På en promenad förbi en köttdisk i Skärholmen stannade jag vid ett paket med fårmage. Den hade en fantastisk relief som förde tankarna till koraller och undervattensvärlden, snarare än insidan av en kropp. Det äckliga blev oväntat vackert. Jag kunde inte motstå att köpa ett paket för att se vad jag kunde hitta på med det. Jag gjorde avgjutningar i gips för att gjuta porslin. Efter det har arbetet gått vidare med njurar, lungor, hjärtan och tarmar, ett arbete som blandar illamående och fascination.”

De svarta lamporna, som sprider lika mycket mörker som ljus, har hon gjort ihop med designern Johannes Carlström. De två ställde nyligen ut lampor och möbler tillsammans på Möbelmässan: ”Världen drabbas av brutala orkaner, kadmiumutsläpp i floder, och glaciärerna smälter. Det fiskas och pumpas upp och förbrukas. Vi konsumerar mer och mer. Vår levnadsstandard tycks vara det som hotar oss mest. Det är konfliktfyllt att göra nya föremål, det behövs ju faktiskt få nya saker. Save Our Souls blev arbetsnamnet och vi har gjort en serie lampor som kommenterar vår omvärld.”

Att Magdalena Nilsson visar dessa två arbeten i samma utställning säger hon beror på att de är uttryck för samma tankar: De kretsar kring obehag och hotfullhet i kombination med skönhet. De är också typiska för hur hon jobbar: både ensam och i samarbete med andra.

Se även www.magdalenanilsson.se som öppnar inom kort.