”Jag har otroligt mycket prov- och restbitar i hur många färger som helst. Nu har jag gått in för att bygga med dessa, göra skulpturer och mosaiker” berättar keramikern Lena Andersson. I mer än 45 år har hon haft egen keramikverkstad och allra mest har hon arbetat med kakel och utsmyckningar för både privat och offentligt bruk.
Det började direkt när hon gick ut Konstfack 1973 då hon fick i uppdrag att översätta måleri av konstnärer som Olle Nyman och Åke Pallarp till kakel för utsmyckningar och inredningsdetaljer. Ett av de största jobben var kakelväggarna i gången mellan T-centralen och Centralstationen i Stockholm där hon på 1990-talet översatte Jörgen Fogelqvists måleri. 15.000 plattor blev det, alla handglaserade. Det tog ett helt år.
”På den tiden sågs det som fult att jobba med andras konst. Men att jobba ihop med målande konstnärer har gett mig ett mycket stort färgregister, och uppdragen gjorde att jag fick kontakt med arkitekter som sedan gav mig egna uppdrag. Bland annat kom jag att arbeta med Carl Nyrén.”
Under årens lopp har Lena Andersson utfört ett oräkneligt antal egna utsmyckningar. Men från början var det inte keramik hon ville syssla med.
”Jag är uppväxt i textilstaden Borås och var helt inställd på att arbeta med textil. Så jag började på Grundis (Grundskolan för konstnärlig utbildning). Där fick vi prova olika material och jag fastnade direkt för leran. Jag trivdes med den – den passade mina händer helt enkelt.”
En annan milstolpe i hennes utveckling var rakuseminariet som Blås&knåda ordnade med ett par utländska konstnärer i slutet av 1970-talet.
”Raku var ganska nytt då i Sverige och vi experimenterade mycket. Framför allt tog vi fram blyfria glasyrer eftersom de hälsovådliga blyglasyrerna var mer eller mindre standard.”
Sedan dess har hon ständigt återkommit till rakun som hon använt flitigt till både småskulpturer och inomhusutsmyckningar.
Utsmyckningar har alltså varit Lena Anderssons huvudsakliga sysselsättning, men hon har även hjälpt till med byggnadsvård. Till exempel har hon kompletterat kaklet till kakelugnen i drottningens arbetsrum på Stockholms slott. En del undervisning har det också blivit, liksom ett stort antal utställningar både i Sverige och utomlands, ofta tillsammans med kollegerna i Blås&knåda.
”Jag har haft turen att få många uppdrag. Det har varit mycket slit, men jag ska inte klaga – jag har haft väldigt roligt!
Lena Andersson är en av de keramiker i Sverige som arbetat mest konsekvent med rakukeramik. Hon har gjort en mängd större utsmyckningar för bl a rondeller, universitet och sjukhus, och hon finns representerad på Nationalmuseum och Röhsska museet. 1968-1973 gick hon på Konstfack och 1975 var hon med och startade glas- och keramikgruppen Blås&knåda som hon fortfarande är engagerad i. Sedan 1978 bor och arbetar Lena Andersson i Järvsö, Hälsingland.
