Vad är en konsthantverkares tid värd i jämförelse med en mäklares, elektrikers, bokförläggares eller förskollärares tid?

”Många människor i min omgivning blir överraskade över hur den ekonomiska biten ser ut för en konsthantverkare. Deras reaktion är ’men det blir ju ingenting kvar till dig!’” säger konsthantverkaren och smyckekonstnären Åsa Elmstam.

I den här utställningen är tillverkningsprocessen för varje föremål noga tidtagen. Titeln på objektet anger hur många minuter det har tagit henne att framställa det (och då har hon enbart räknat in själva tillverkningen – inte sådant som materialletning, inköp, ateljéstädning, bokföring och allt det andra som ingår i vardagen för en konsthantverkare och småföretagare).

Till utställningen hör ett dataprogram där köparen anger titeln, dvs tillverkningstiden, för objektet hen är intresserad av och sin egen inkomst. Där finns olika kategorier att välja på som exempelvis anställning, egen företagare, pensionär eller Konstnärernas Riksorganisations riktlinjer för en långtidsanställning. Eller så kan man ärligt ange sin åsikt för en rimlig ersättning. Priset räknas sedan ut individuellt så att Åsas ersättning blir likvärdig med köparens inkomst för samma tid..

Samtidigt som Åsa Elmstam vill öppna våra ögon för det konstnärliga och hantverksmässiga arbetets ekonomiska villkor vill hon också få oss att konsumera mindre och uppmuntra oss till eget skapande.

”I samband med examen på Konstfack drabbades jag av klimatångest. Vad var det jag hade gjort? Gått en utbildning i att producera saker – i en värld som redan svämmar över av onödiga prylar!” berättar Åsa Elmstam.

”Det fyller mig med sorg att vi i vår del av världen i stort sett har förlorat förmågan att tillverka saker själva. Vi har vant oss vid billig konsumtion av prylar producerade utomlands och ersatt vårt eget hantverkskunnande med shopping. Saker handgjorda i Sverige har ofta svårt att konkurrera med utlandsproducerade och upplevs därför som dyra. Vid den omställning vi står inför är detta inte hållbart – varken socialt eller miljömässigt.”

”Vi tar inte längre något ansvar för våra saker” säger hon. "Det är mycket enklare att köpa nytt istället för att fixa och laga det vi redan har. Vi kan lägga ner så mycket tid på att införskaffa saker, men vi vill inte lägga tid på att göra oss av med dem, till exempel hitta ett nytt hem åt dem, då ska det bara gå snabbt, snabbt och smärtfritt.”

Att göra själv är väldigt roligt och tillfredsställande menar Åsa Elmstam och nämner i förbifarten den så kallade Ikea-effekten, dvs att man uppskattar något mer om man bara har gjort något så lite som att skruva ihop det själv.

”Jag vill med mina objekt inspirera andra till eget skapande. Jag har använt billiga material, hittade saker, spillbitar och skräp. Lekt med former, färger, mönster och material. Använt olika uttryck och skilda hantverkstekniker. Det har varit väldigt lustfyllt och jag hoppas att alla ska kunna bli tilltalade av något av det jag gjort.”

Åsa Elmstam (född 1978) är bl a utbildad på Konstfack och en motsvarande högskola i Tokyo. Hon har under de senaste femton åren deltagit i en mängd samlingsutställningar både i Sverige och utomlands. Hennes verk är inköpta av såväl Nationalmuseum som Statens Konstråd. Hon är även flitigt anlitad som föreläsare och pedagog. Engagemanget som klimataktivist präglar både hennes privatliv och hennes konstnärliga arbete.

Se även www.instagram.com/asaelmstam/ och www.asaelmstam.se

Bilderna:
- ”397 minuter”, ”1717 minuter”, "2014 minuter” och "1669 minuter”. Objekt i mässing, koppar, tombak (en mässingslegering med hög kopparhalt), fogskum, sprejfärg, mdf, aspträ, härdlera, smälta vaxkritstumpar, stengodslera och plasthöljen från gamla torkade tuschpennor. Storlekar från ca 10 cm upp till ca 40 cm. Foto: Åsa Elmstam.
- Fotocollage av Åsa Elmstam.
- "2209 minuter”, ”389 minuter”, "1293 minuter” och "1885 minuter”. Objekt i furu, stålplåt, mässing, ekologiska bruna bönor från Öland, härdlera och MDF. Storlekar från ca 10 cm upp till ca 40 cm. Foto: Åsa Elmstam.